Kriget i Ukraina har påverkat stora delar av världen. Många personer upplever oro kring situationen, och som barn kan det ibland vara svårt att förstå. Ännu svårare är att som förälder veta när och hur man ska prata med sitt barn om kriget Ukraina.
Lars Klintwall som är psykolog på Hälsa Hemma besvarar några av de vanligaste frågorna.
Fråga: När ska man prata med sitt barn om kriget i Ukraina?
Lars Klintwall svarar:
Om det är ett barn i förskoleålder, då är det inte säkert att du behöver prata med ditt barn alls. Det kan vara smartast att vänta in lite och se om barnet har frågor eller se om barnet verkar orolig för kriget.
Men om det är ett äldre barn som till exempel i skolålder, då kan det vara smartast att checka av lite och se om barnet har hört någonting och om barnet har frågor. Och har det det, då ska du såklart prata med barnet. Men man ska också komma ihåg att även om du själv är väldigt orolig så är det inte säkert att barnet är det. Det är jättemycket som händer i ett barns liv så det är inte säkert att det här är lika stort för barnet som det är för dig.
Fråga: Hur ska man prata med sitt barn om kriget i Ukraina?
Lars Klintwall svarar:
Om det är ett barn i förskoleålder som frågar om kriget kommer komma till Sverige kan det vara smartast att bara säga “nej kriget är långt borta och kommer inte komma hit”. Men om det är ett äldre barn som frågar, då kan du däremot vara ärlig och säga att du inte vet men att du inte tror att kriget kommer komma hit.
Det kan också vara smart att visa att man har en plan. Så att om det skulle vara så att strömmen går eller någonting annat som händer i Ukraina just nu, då har vi samlat värmeljus och vi har mat i källaren. Eller då åker vi till farmor och alla kommer att hjälpas åt. Så att man visar att man har plan även för en sådan katastrofsituation.
Fråga: Hur visar man för sitt barn att man hjälper de drabbade i Ukraina?
Lars Klintwall svarar:
Det är väldigt lätt att man fastnar i uppgivenhet och passivitet i en sådan här situation som kriget innebär. Men det är viktigt att prata om kriget som ett problem som alla hjälps åt med att försöka hjälpa. Till exempel att ni pratar om hur ni kan stötta hjälporganisationer som finns på plats i Ukraina. Eller om ni orkar engagera er i någon organisation som hjälper till med flyktingmottagande här i Sverige. Så att man känner att man är en del av lösningen och inte bara fastnar och blir passiv.
Fråga: Hur hjälper man ett barn som fastnar i orostankar om kriget i Ukraina?
Lars Klintwall svarar:
För vissa barn kan det vara så att även om du har pratat om kriget och varit lugnande så fortsätter barnet att ställa likadana frågor hela tiden, fast det egentligen vet svaret. Alltså att frågorna börjar bli ett tvångsbeteende som du hela tiden måste lugna. I sådana fall finns det en poäng med att faktiskt inte svara på frågan, utan att säga “det där har vi redan pratat om”. Och inte ge den där lugnande tanken för det kommer bara att fortsätta då.
Det är det ena. Det andra kan vara att om barnet alltid pratar om det här när det precis är dags att gå och lägga sig så kan det störa en kvällsrutin och bara göra orostankarna större och större. Så kan det vara för vuxna också. Då finns det en poäng med att säga att vi inte pratar om det här just nu när vi är i sängen utan vi tar det igen imorgon. Man kan till och med göra en speciell stund på kvällen innan sänggåendet när man pratar om sådana jobbiga saker. Så att det inte sprider sig och tar över hela vardagen.
